Vad skiljer säkerheten och vardagen mellan sängtyperna?
Båda sängtyperna behöver en stabil ram och en madrass som passar, men du gör olika kontroller. Konsumentverket beskriver EN 716 som säkerhetskrav som också omfattar resesängar. Märkningen tar inte bort behovet att se över sängen.
Resesängen är den som kan vika sig, så kontrollen gäller låsen: den ska stå helt uppfälld och hålla när du trycker på kanterna. För spjälsängar tar Konsumentverket i stället upp 45–65 mm mellan spjälorna och högst 25 mm mellan bottnens ribbor. De måtten beskriver inte tillåten glipa runt en madrass.
Det som skiljer mest är madrassen. En resesängs botten är byggd för sin egen tunna madrass, och en vanlig madrass ovanpå är aldrig ett alternativ. Spjälsängen tar en löst köpt madrass, men även där ska den sluta tätt mot ramen. Allt som gäller bäddningen står på sidan om säker sömn.
För den vuxne märks skillnaden vid varje lyft. En låg resesäng kräver att du böjer dig långt ner. En högre babyinsats minskar det avståndet under de första månaderna, men den ska bort vid modellens gräns. Barnets förmågor kan utlösa bytet före maxvikten.
Spjälsängen räcker oftast längre. Vissa har en avtagbar sida som kan tas bort när barnet själv kliver i och ur, medan resesängen slutar användas vid sin egen gräns, till exempel när barnet försöker klättra ur. Ålder, vikt och utveckling behöver därför följas även på en säng som står kvar hemma.